Berättande
text (300- 1300 ord)
Alice alarm ringde tidigt på
morgonen och hon kastade sig upp ur sängen och åt frukost. Hon klädde på sig
och gick till staketet som låg ett par hundra meter bort. Alice var en tjej på
14 år med långt blont hår och blåa ögon. Precis som planerat stod Melissa där
och väntade. De gick sedan tillsammans till stallet och gjorde i ordning
hästarna och gick sedan ut i skogen. Det var ljust ute även fast klockan var
halv åtta på en vintermorgon. Snön rasade ner från träden ner på rid spåret och
marken var fortfarande täckt av is och snö. Det var ca – 3C° ute. Alices häst
hette Pilgrim som var en riktigt snäll häst som aldrig ville göra någon illa,
han var dock väldigt uppmärksam på allt och alla. Melissas häst hette Tornado
och var också väldigt snäll och gjorde aldrig något dumt. Melissa och Alice var
bästa vänner och kunde aldrig vara ifrån varandra särskilt länge. Melissas
familj hade inte så mycket pengar, men Alices var fodervärd på Tornado så då
betalar hennes familj hälften av Tornados kostnad och Melissas familj den
andra. De gick en sväng i skogen och skulle upp på berget. De gick sida vid
sida och pratade om allt möjligt.
-
Ska du tävla något med Pilgrim? Frågade Melissa
nyfiket
-
Ja, faktisk ska jag tävla med honom på söndag.
Ska du tävla något? Frågade Alice nervöst.
-
Du vet att mamma och pappa inte har råd med att betala,
sa Melissa med en ledsen ton.
Precis när hon skulle fortsätta så avbröt Alice henne och sa.
-
Vi kan betala åt dig! Sa hon med en exalterad
röst
-
Du lät mig inte prata klart, sa Melissa med en
lugn ton.
-
Jag ska vara med och tävla på söndag!!!! Sa
Melissa med en glad ton på rösten.
Alice tittade på henne med en förvånad men lättad blick.
- Gud av kul! Skrek Alice
Både Pilgrim och Tornado
reagerade men Tornado gjorde inget dumt. Pilgrim däremot började bocka och ha
sig. När Pilgrim lugnat ner sig så trodde Melissa att Alice grät, men i själva
verket skrattade Alice, hon skrattade så mycket så hon började gråta.
De kom fram till kullen som
de skulle klättra över. Melissa gick först medan Alice fortfarande skrattade
men red efter. Tornado halkade till i nedförsbacken men stod på hovarna.
- Se
upp, det är halt här! Skrek Melissa till Alice bakom henne.
När Alice kom upp var
Melissa halvvägs neråt. Hon ser att Tornado halkar igen och ramlar på knä på
isen. Melissa tappar balansen och far ner på Tornados vänstra sida mot marken,
när hon träffar marken så slår hon i huvudet medan hon satt fast i ena
stigbygeln. Tornado glider ner liggandes för backen, han försökte desperat
ställa sig upp.
Alice ser att Melissa inte
rör på sig och försöker ta sig ner så snabbt som möjligt utan att halka. När
Alice är halvvägs i backen hör hon en lastbil som var på väg mot dem i en
rusande fart. Hon skyndar sig ännu mer för att hinna flytta på Tornado i tid.
Hon kom fram till Tornado
som inte rörde sig ur fläcken, antingen hade han gjort illa sig eller var stel
av skräck. Lastbilen kommer närmare och närmare. Alice fick panik och viste inte
vad hon ska göra, hon sitter på Pilgrim medan hon fortfarande försöker flytta
på Tornado, Alice hör hur lastbilschauffören tuttar högt åt henne. Pilgrim
grips av panik och vill springa därifrån men Alice håller honom tillbaka. Hennes
ända mål var att flytta Tornado, men det var försent, smällen kom.
Allt gick så snabbt. Hon
kände att hon inte satt på Pilgrim längre. Det sista hon såg var Pilgrim som
galopperade iväg. Sedan slocknade allt.
Det enda chauffören såg var
Tornados kropp som krossade glaset på lastbilen som slirade över den smala
vägen.
Alice vaknar upp i en säng
på sjukhuset, hon ligger kvar och blundar. Hon hör sin mamma och Melissas
föräldrar som står utanför och pratar med doktorn. Efter ett tag hör Alice hur Melissas
mamma brister ut i tårar. Melissa var död tänkte Alice i sitt huvud, det rann
några få tårar ner för Alices kinder. Hon hör också att Tornado hade blivit
avlivad på grund av skadorna. Genast blir Alice orolig för Pilgrim, hon
försökte ställa sig upp men hon kunde inte, hon kände inte sina ben. Hon tar
bort täcket och ser att mer än halva hennes högerben är borta.
Polisen ringde till Alices mamma Monica och
sa att dem hade hittat Pilgrim svårt skadad i en grotta. Efter några veckor
åkte Alice till Pilgrim även fast hennes föräldrar inte ville de för att de
hade inte sagt till henne att Pilgrim var rejält skadad och skygg. Alice hade
sin krycka med sig hela tiden för att hon inte kunde gå med sin protes ännu. När
Alice såg honom vände hon sig om direkt och tårarna rann ner för kinderna och
ner på Monicas skor.
Medan Alice tränar upp sitt
ben har Monica anlitat en man som hjälper Pilgrim så han kan ridas igen.
Efter månader av träning
vågar sig Alice upp på hästryggen. Hon satt upp på en riktigt gammal och snäll
häst eftersom Pilgrim inte lät någon sitta på honom. Lika fort som hon satt sig
i sadeln ville hon av. Det enda hon såg
var Melissa hängandes i stigbygeln på Tornados vänstra sida. Hon hoppar av
hästen som står snällt stilla. Alla frågade var det var men Alice svarade inte,
utan bara tog sin krycka och gick till sin stuga som var där Pilgrim höll på
att tränas hon ville så gärna därifrån att hon inte hörde gnäggandet. Det var
Pilgrim som gnäggade, de hade han gjort varje gång hon gick förbi. Alice hade
inte modet att gå fram till honom. Den här gången kändes de som om Pilgrim var
de enda hon behövde. Hon gick mot honom, Pilgrim stod helt stilla och tittade
på henne.
När hon kom fram betraktade
dem varandra, det enda Alice såg var den hon älskade mest av allt. Alice tänkte
efter och kom på att hon har tur som lever och är väldigt glad att hennes
älskade häst också lever. Ju mer hon tänkte på det kanske det bara var hon som
fick sitta upp på Pilgrim.
På ett av Pilgrims
träningspass var Alice där och tittade på. När mannen gjorde ett kommando från
marken blev han helt galen och sprang runt i den lilla runda paddocken de
befann sig i. Alice gick in i den lilla cirkeln och genast lugnade Pilgrim ner
sig. Hon reagerade inte ens på hans rörelser utan bara tittade in i hans
underbara bruna ögon. Hon släppt honom inte med blicken utan sa bara åt mannen
som också stod i cirkeln att hämta sadeln och tränset.
Alice la försiktigt på
sadeln och spände sadelgjorden, det gick lika bra att tränsa som att sadla. Alice
satte sin fot försiktigt i stigbygeln utan att han rörde på sig. Hon kom upp
och Pilgrim rörde sig inte ur fläcken förrän hon gav honom ett kommando. Hon
red honom som om inget hade hänt.
Hon fortsatte att rida
Pilgrim som aldrig förr. Så fort hon red tänkte på Melissa med glada tankar,
alla ridturer, alla hoppträningar, alla pluggdagar allt de gjorde tillsammans. Det
viktigaste av allt var att Melissa var en underbar person att vara med och den
bästa vännen en hästtjej kunde få.
